vi går igenom ett blött sverige

jag går i mina prickiga gummistövlar, min rosa mössa och mina rosa vantar.
och jag känner mig som världens fånigaste och finaste på samma gång.
jag går igenom våldtäktstunneln
fast jag är lite rädd
och fast jag vet att jag inte borde.
Jag går igenom tunneln och möter dig,
en sådan där man som man inte vill möta
i en dåligt upplyst tunnel
en tunnel som kallas våldtäktstunneln.
du går i ett par trasiga skor och en tunn blå jacka.
lätt haltandes.
men dina sänkta axlar och din brustna blick säger mig att du har gått längre än jag.
jag går och du går och vi möts och vi går förbi varandra.
inget händer.
inget händer.

själen är orolig men har svårt att finna ro i att stanna.
så vi går vidare genom sverige.

dags för något nytt

Kanske är det dags för något nytt.
Kanske kräver denna gråa måndag drastiska åtgärder.
Kanske ska jag börja här.

Har ifrågasatt bloggarnas mening, syfte och funktion. Har tänkt att det där inte är något för mig.
Men jag kan ha fel. Därför är jag villig att ge bloggandet en chans.

>Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte känner till< pascal pensées 1670