som tappat och hittat!

om den förlorade vanten

det finns små saker och stora saker
viktiga saker och oviktiga saker
fantastiska saker och mindre fantastiska saker.

som en vante som legat bakom en möbel o samlat damm hela vintern. stor sak eftersom den var från en kär vän- liten sak eftersom det finns mängder av andra vantar. viktig sak för att den den var stickad i kärlek - oviktig för världstillståndet i det stora stora hela. fantastiskt att den kom fram - mindre fantastiskt att gräma sig över all tid som man letat.

det som göms i snö kommer upp i tö!
ha!

hand i hand.

vemod och glädje. på något sätt går dessa två ofta hand i hand. kanske för att balansera upp vardagen  lite bättre. hjälpa en att hänga med liksom.
tacksamhet för det som varit. förväntan på det som väntar.
det är mycket som ska hinnas med och mycket som ska ordna upp sig.
men jag vill tro att mycket är möjligt(!)

Hos min mormor är allting som det alltid varit fast ändå inte.

Min mormor bor på landet i ett grått hus med en fantastisk veranda. Där luktar det en blandning av hembakt, mögel, permanentvätska och mormor själv så klart. Väggarna pryds av bonader med visdomsord, ett för årets alla årstider samt av en massa gamla foton från förr och nyare foton på alla oss barn- barnbarn- och barnbarnsbarn. Köket är husets hjärta. Där inbjuder soffan till middagstupplur och när mormor själv får välja står radion ofta på. Dörren till finrummet är till vardags oftast stängd. Därinne är det lite dragigt eftersom värmen inte är på, men varje gång släkten samlas vrids elementen på till max, brasan tänds och finporslinet dukas fram.

Trädgården är stor och vaktas numera av en porslinskatt, men förr stod där en tomte. Tid, väder och vind sätter sina spår även i trädgårdstomtar, så numera vilar han i frid under verandatrappen. Varje höst är det brått att plocka ner äpplerna och göra saft och gelé av alla klarbär. Varje vinter sätts ljusbågen vid grinden upp, gången skottas och huset julpyntas. Varje vår skvallrar tussilagon och skillan i diket och äppelblommorna i trädgården om att något är på gång och varje sommar står trädgården i full blom och man kan springa barfota i gräset.

Mormor älskar besök. Helst vill hon gärna veta några dagar innan man kommer, på så vis kan hon glädjas längre, menar hon. Och varje gång man kommer sitter hon på verandan och väntar på en. Väntar och längtar. Sedan sätts kaffebryggaren på och bordet dukas. Då är det fest.

Idag, men för exakt 62 år sedan lät mormor och morfar döpa sig i Elimkyrkan i Skärstad norr. Vackra och vitklädda stod de där på estranden och sjöng ”På löfternas vägar till himlen vi gå”. Men innan de steg ned i vattnet, knackade det på kyrkodörrarna och in kom hela bygdens idrottsförening. De ville säga adjö till morfar, som innan dess varit en aktiv medlem och boxare. Nu var den tiden förbi och en ny tid väntade. Inget enkelt beslut men fortfarande värt allt, om man frågar min mormor.

Kan vara tryggt ibland att vila på någon annans erfarenhet.

Min mormor är 84 år gammal, hon har mycket erfarenhet av livet. Förr tänkte jag inte så mycket på åldern men nu märks åldern mer och mer. Nu är det som att hon blir äldre och äldre för var gång vi ses. Sant jag vet, annat vore konstigt. Men det är lite vemodigt att höra henne tala om att huset som varit hennes fristad i alla dessa år nu tynger mer än det friar. Det är lite vemodigt att själv få ta med sig fikat, för att hon inte längre orkar baka som hon gjorde förr.

Många minnen finns och insikten om att allting inte längre är som det varit. Men det är också små saker som egentligen inte är viktiga. För vad spelar det för roll - mot värmen som fyller mitt bröst, när hon berättar om sitt och morfars dop och hennes röst spricker av glädje(!)

Jag är såå glad för min mormor.

ibland bara vet man,

att man inte nått botten än och att man kommer fortsätta falla ett bra tag till.
men trots maktlösheten. bara vet man att det finns en botten.
en botten som man inte behöver frukta. en botten som inte innebär slutet utan början på något nytt.
ibland bara vet man, att botten är inte kommer att innebära döden utan räddningen.

ibland bara vet man,
att någon är på väg hem -
och att någon annan är på väg bort.
att saker håller på att förändras, att förändring kan vara skrämmande och annorlunda mot vad man tänkt sig -
men ibland bara vet man att det kommer att sluta bra.

ibland bara vet man,
att någon kommer att säga, jag älskar inte dig,
och att någon annan kommer att säga, jag älskar dig -
ibland bara vet man och det är okej.

ibland bara vet man att man inte behöver oroa sig -
man vet det så väl att det inte ens går att oroa sig.
ibland bara vet man.