en förunderlig grej, det där hjärtat
man kan ibland undra hur det fungerar. ja till och med om det fungerar
att det fungerar är i alla fall bokstavlig talat livsviktigt. det är i alla fall klart.
konstigt är det.
ibland så nära, att jag känner varje slag och rörelse i mitt bröst. så nära att det nästan känns som om det är på väg att hoppa ut. så nära att det nästan bränns. så angeläget att inte orden räcker till.
men ibland också så långt borta, att jag blir rädd för mig själv. skäms för att jag inte berörs. skäms över min likgiltighet. skäms över min brist på empati. ibland så långt bort att det känns som om jag tappat bort det. eller ialla fall tappat kontakten med det.
konstigt är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar