när jag blir stor ..

.. kanske jag kommer att bli.. astronaut, konditor, advokat, sjuksköterska, brandkvinna, balettdansös, ambassadör, pianolärare, SO-lärare eller kanske syslöjdslärare. eller varför inte dokumentärfilmare, byggare, trädgårdsmästare, målare eller skomakare. eller kanske pilot, eventarrangör, översättare, fredsmäklare, projektledare, kläddesigner, journalist, läkare, provsmakare, bonde, manusförfattare, skådespelare, violinist, lokförare, personalvetare, socialminister, fotograf, hästskötare. eller kanske nåt helt annat.

man kan säga att mycket återstår att se.

jag känner igen mig i dig.

jag känner igen mig i dig. i ditt leende. i ditt skratt. i din vänlighet. i din förmåga att visa hänsyn och ta ansvar. i din duktighet.

jag känner igen mig i att vilja vara vän med alla. att inte vilja vara till besvär. att vilja och ta ansvar för att alla ska trivas. att styra upp och fixa och trixa och dona och ordna. så var jag innan. - så är jag fortfarande men inte lika mycket- så var jag innan jag fann mig själv, fallandes ner i tomma intet, landandes hårt hårt mot marken, med ont ont i hela kroppen och inget ljus fanns utan bara mörker som omslöt.
det var min kropps-, mitt huvuds- och mitt hjärtas gemensamma krafter som fick mig att till slut förstå. eller som rättare sagt, tvingade mig att förstå och så småningom - trevande fick jag lära mig att lägga ner, lära om och göra annorlunda.

jag ser på dig och tänker att jag är inte som du längre. vet inte om det är bra eller dåligt - vet inte ens om man kan tänka så - men jag vet att vi är olika och jag behöver inte vara som du längre. orkar inte, kan faktiskt inte. och innerst innerst inne vill jag ju egentligen inte det heller.

bra dagar har jag inga problem med det. bar dagar ser jag våra olika styrkor och svagheter och jag ser hur vi kompletterar varandra. men andra dagar är det svårare. då är det en börda jag bär, en sorg.
en sorg som sakta håller på att bli en lättnad.


en lättnad över vetskapen och upplevelsen av att vi är skapade till så mycket mer än vad vi vet om själva.

jag känner igen mig i dig.

torsdagkväll.

ikväll nynnar jag på bo kaspers och loney dear. hela huset är tyst och jag smyger omkring-  vattnar blommor, packar, plockar, pysslar och sorterar. så kan det va! den bästa tiden är nu- jaha där ser man, NU klockan 00.17..! tänker på trasiga familjerelationer, på barn utan föräldrar, på föräldrar utan barn och på barn och föräldrar som har varandra - i ömsesidigt glädje eller förtret (eller hur man nu ska säga). känner mest bara för att gråta. salta tårar rinner nerför min kind för allt jag inte kan rädda. ..tur att nån annan har tagit allt det där på sig. ganska mycket maktlös kan man känna sig ändå, fast man hoppas hoppas hoppas på att nån har koll..

Hon är så söt när hon sover - bo kaspers

Själv har jag inte fått mig en blund
Det är den bästa av gåvor
Att kunna sova lugnt

Hon är så söt när hon vaknar
När hon sträcker ut sig som en katt
Och säger att hon nu saknar
Det som hon drömt inatt

Hon är så söt när hon rodnar
När hennes kinder snabbt ändrar färg
Så söt när hon frågar,
om jag kan tänka mig

Hon är så söt när hon säger
Jag tror jag stannar kvar i sängen hela dan
När hon säger att det bästa med mig är
Att jag är likadan

Men jag har börjat fundera
Det här känns nästan alldeles för bra
Det kommer aldrig fungera
Det är så det brukar va'