Häng på!

Hör upp! Från och med nu gäller:


www.fridavingren.wordpress.com


www.friidas.tumblr.com



Kom kom!

det är sommar del två

del två

det är sommar och jag som var orolig för sommaren lååånga dagar har istället svårt att hinna med.
å så mycket mycket det finns att göra och se och upptäcka och och och jag vill så mycket!
det är sommar och kusten visar sig från sin bästa sida, ö-mys och tjejigt fnittrigt och soligt.
det är sommar och gamla vänner möts upp, familjen samlas och födelsedagar firas.
det är sommar och vi badar i turkosa hav och dricker islatte till kvällsmat. vi cyklar upp upp upp och ner ner ner och njuter av 30 gradersvärme och ljummen vind kl halv tolv på kvällen ute på balkongen.
det är sommar och på sommaren kan man vara uppe sent på natten och tala om saker man inte talar med så många om.
så packas väskan om och bomben händer och dödsskjutningar som får hela norge och tiden att stanna och himlen gråter när vi vandrar genom oslo i chock och sorg en tidig morgon när det man inte kunnat föreställa sig plötsligt hänt och allt allt har vänds upp och ner.
det är sommar och vi bestiger berg och vandrar i vackra och blöta marker och jag inser på tåget hem att jag överlevt och inte bara det, jag har levt och känslan är fantastisk.
det är sommar och festival och många är glada och några blir i alla fall lite gladare och det sprudlar av musik, kreativitet och engagemang.
det är sommar och saker blir inte alltid som man tänkt sig. men det finns alltid nån som har kollen när inte jag har det. någon som är större och det tycker jag är tryggt. det är sommarens sista dagar och jag sitter i föräldrarnas hammock och ler. det har varit en god sommar.

det är sommar

del 1
det är sommar och jag går åt ditt håll.
det är sommar och jag sitter under äppelträdet. nynnar på en melodi som jag inte känner till. det är sommar och jag tar min tillflykt till mor och far, till systrar och vänner från förr. Till platsen som för första gången på fjorton år känns som hem. här känner jag stigarna väl, här trär jag smultron på strå och tittar till den del av mig som en gång bodde här.
det är sommar och jag tror att jag går åt ditt håll. var bara tvungen att göra en avstickare. eller ta en omväg. gå min väg liksom. andas.
det är sommar och det är varmt fastän klockan är över elva på kvällen. äppelträdet dansar i takt med min melodi. smultrona är på gränsen till övermogna, vinden är ljummen och jag hoppas att jag går åt ditt håll.

jag är bara människa

när jag för länge sen skrev det här, trodde jag att jag skrev det till någon.
men när jag läser det nu, inser jag att jag kanske främst skrev det till mig själv.
som en påminnelse.

krama mig inte om du inte menar det. fråga inte hur jag mår om du inte är intresserad av svaret. kalla inte på mig om du inte vill något. säga inte sådant du inte menar och lova inget du inte kan hålla. framför allt var äkta. 

inte alltid det lättaste.
påminnelse: jag är bara människa. och du med.

"jag samlar på tåg"

när jag var liten samlade jag på brevpapper, suddgummin, kapsyler, klistermärken, bokmärken, hästplanscher och frimärken. hade både större och mindre samlingar, störst var nog brevpapper- och hästplanschsamlingen. sen räckte intresset och tålamodet och uthålligheten inte till så mycket mer så samlingarna blev inte superstora- men jag hade i alla fall ambitionen(!)
Konstigt det där, att samla för samlandets skull. Sist jag gick grejer från förr hittade jag brevpapperssamlingen och ångrade att jag inte skickat fler brev istället för att samla på alla vackra papper. tänk alla härliga brev jag kunde ha skickat. borde man inte dela med sig av det vackra istället för att samla och lägga på hög?

idag vet jag inte om jag samlar på så mycket, ord, skrivböcker och goda vänner kanske?
fascineras av människor med specialintressen, men har inte själv tillräckligt med intresset för något speciellt att nörda in mig på så. som en kund (60+) på jobbet sa:

"Jag samlar på tåg.

och parfymflaskor, jag har över 5000.

sen samlar jag på bronsstatyetter också, jag tycker de är fina".

fascinerande. i mina öron- nästan för otroligt för att vara sant.

du

om jag så bara hade en dag kvar att leva, skulle jag vilja spendera den med dig.

jag skulle vilja be dig berätta din berättelse för mig. jag skulle vilja höra vad du heter och var du bor. var du kommer ifrån och vart du är på väg. jag skulle vilja veta ditt favoritord och ditt älsklingsdjur.  jag skulle vilja höra dig berätta om vad du drömde om att bli när du var liten- och vad du drömmer om nu. vad du har svårt för ja vad som får dig att bli riktigt frustrerad. jag skulle vilja höra dig skratta och jag skulle vilja se dig dansa. jag skulle vilja lyssna på dina hjärtslag och räkna fräknarna på din näsa. jag skulle be dig berätta om det finaste du vet och vilken som är din skäms-cdskiva. jag skulle vilja höra om ditt roligaste minne och din nyttigaste erfarenhet. jag skulle be dig berätta om första gången du blev kär och sista gången du fick hjärtat krossat i tusen bitar. 
om du delar din berättelse med mig lovar jag att dela min med dig.  

hmm.

... arbeta för att tjäna mer pengar

för att köpa mer grejer vi behöver

för att slippa känna efter

vad vi egentligen saknar ...

eller?

ibland!

ibland överraskar jag mig själv och är riktigt riktigt modig.
som när jag vågar ställa de frågor högt som ligger och gnager på insidan.
ibland överraskar jag mig själv och blir riktigt riktigt förbannad.
som när pboten är ett faktum och allt jag vill är att svära. faaaan.
och ibland- ibland överraskar jag mig själv och gör värsta rycket.
det händer inte superofta men har man köpt dyra träningsskor så finns det inget alternativ.

är glad för det.
är glad över att jag får vara med och upptäcka nya sidor av mig själv.
att jag kan.
ALLT jag kan!

söndagsvila

idag vilar jag.

låter måstena vara för några timmars paus.

låter tankarna komma o gå o ger kroppen lite återhämtningstid. 

(till)låter mig själv att inte skynda iväg.

(till)låter mig själv att stanna kvar och att sitta still. 

 

just nu är det tid för att stanna. 

just så är det.

får påminna mig själv om det ganska ofta. 

det kliar i bena och sticker i fingrarna. 

huvudet längtar bort men hjärtat längtar mest hem.

tid för att lära. lära om. lära rätt. lära nytt. 

jag är en sån som gråter

japp. jag e en sån där som gråter till filmer och som tycker att vissa saker är hemska. fruktansvärda. kan vara både bra och tänkvärda. men också helt sjuka! jag är en sån som liksom måste reagera högt minst sju gånger och gråta minst 7 gånger sjuttio tårar för att jag ens ska ha en möjlighet att ta mig upp och ur soffan. bort från filmen. och tillbaka till min verklighet. som inte kommer vara densamma igen.  jag är som många andra tror jag, tycker att mycket av det som visas på tv och film är strunt. och slöseri med tid. vill liksom inte se något som jag inte vet är bra - värt min tid på ett eller annat sätt. låter kanske pretto men det är inte alls så jag menar - och om detta kan man tycka helt olika - jo jag vet, men det vara inte den tråden jag ville skriva om nu. 
ikväll har jag sett "el secreto de sus ojos". se den!    

första spiken i väggen

.... är alltid knepigast. resten är ganska lätt!

hänger smycken i ramar

på vita väggar som nyss gapat tomma

som oskrivna blad i en bok

som en rymd utan slut

som en fjäril som vill ut.

nu glittrar och sprakar det i tusen färger

ett nystartat och neverending projekt!

skrattar och ler - fånigt och härligt på samma gång!

ungefär som livet - om man bara vågar slå första spiken i väggen!

 

om att slänga nyckeln till bakdörren och istället ta emot

Jag är väldigt bra på att spara på saker. men väldigt dålig på att slänga och sortera ut. tänker att mycket kan vara bra att ha. någongång. eventuellt. kanske i framtiden.
överlevnadsinstinkt?
jag är väldigt bra på att fly och mindre bra på att stanna när det är något jag inte förstår.
likaså är jag väldigt bra på välja vilka situationer jag utsätter mig för och vilka personer jag vill vara med och också ganska bra  på att undvika sånt och sådana som inte är mig till "fördel".
jag är ganska bra på att välja vad jag säger och till vem jag säger det och väldigt bra på att inte säga för mycket till dem jag inte vet var jag har.
självbevarelsedrift?
jag är också väldigt bra på att göra upp planer och fundera på vad saker skulle kunna bli. men mindre bra på att kasta mig ut i nuet och leva just precis här och nu - just nu.

Främst, är jag väldigt bra på att vilja klara mig själv - alldeles själv. vara helt oberoende av andra. helt solo, klara allt. ensam är stark, eller? en sak är i alla fall säker, rädslan för att bli ensam - den är stark.

Och så lägger jag mig ner på kvällen i min säng, knäpper händerna och ber en bön om att få lära mig vad kärlek är - på riktigt bli drabbad. erkänner min egen ofullkomlighet och svaghet och ber om att få lära mig ge och ta emot. Morgonen kommer, jag rusar ner för trappen och sen och stressad som vanligt. möts av ett leende och besvarar det med grimas. får en färdigbredd macka i hand och hälsning om en god dag och det enda jag kan tänka är, låt mig va. låt mig få sura i fred. låt mig få skylla mig mig själv och hungrig rusa iväg till bussen. jag klarar mig själv ... eller?

sådan är jag. och ganska många med mig tror jag.

kvällen kommer och återigen knäpper jag mina händer. gud lär mig vad kärlek är - på riktigt bli drabbad. lär mig att slänga nyckeln till bakdörren i sjön - att sluta göra upp ifall-om-att-planer och istället lära mig, att just nu - ta emot.
amen.