måndag 26 april 2010

gråt.

bakslag.
famntag.
och andetag.

Förmodligen räcker inte tusentals tårar till.
tusentals tårar av sorg, hopplöshet och modlöshet.

men jag drömmer om tårar som förlöser brustna själar, som helar trasiga hjärtan och som läker blödande sår.
jag drömmar om tårar som öppnar upp för något nytt, som blir starten för något friskt och härligt, ja fantastiskt!


jag tror att det finns HOPP.

måndag 12 april 2010

historien om dig

Jag såg något i din blick. Jag såg något i din blick och i din kroppshållning - i din gestalt. Jag skymtade något som jag tror du försökt dölja, dölja för mig. Jag har länge funderat på vad det är men inte riktigt förstått. Men så under den stilla andakten, där jag satt på andra sidan rummet blev det tydligt för mig. Jag kom på det, jag kom på dig.
Det finns något där bakom, som speglas i dina ögon när du tror att ingen ser. Din blick är sorgsen, den berättar en annan historia än den du så förtvivlat försöker förmedla och upprätthålla. Historien om dig.
Du har många vänner, du bor bra, du har mat på bordet och kläder i garderoben. Livet har varit gott mot dig och ändå frågar du dig, var detta allt? Innerst inne bär du en längtan efter mer, men ytterst ute försöker smälta in, vara som alla andra, anpassa dig - nöja dig. Men du kommer aldrig att bli som alla andra, du kommer aldrig att bli vem som helst. Du kommer alltid att vara du. Och ja, du kommer alltid att undra, så länge du inte vågar visa hela ditt hjärta, kommer du alltid att tvivla...
På andra sidan rummet sluter du dina ögon. När du tror att ingen ser, formar du läpparna till en bön. Orden är knappt hörbara, men de kommer från djupet av ditt hjärta. Gud, om du hör mig nu, var mig nära. Jag ber, var mig nära.

– Vad du än tror, är din historia inte okänd för mig. Jag känner dig. Jag känner din historia. Du är inte ensam. Jag är dig nära.

bra grejer

en del låtar berör mer än andra.
som den här till exempel.
jon foreman - the house of god, forever

God is my shepherd
I won't be wanting
I won't be wanting
He makes me rest
In fields of green
With quite streams
Even though I walk
Through the valley
Of death and dying
I will not fear
'Cause you are with me
You are with me

Your shepherd staff
Comforts me
You are my feast
In the presence of enemy
Surely goodness
Follow me
Follow me
In the house of God, forever

God is my shepherd
I won't be wanting
I won't be wanting
He makes me rest
In fields of green
Like quiet streams
Even while I'm walking
Through the valley
Of death and dying
I will not fear
'Cause you are with me
You're always with me

Your shepherd staff
Comforts me
You are my feast
In the presence of enemy
Surely goodness
Follow me
Follow me
In the house of God, forever
In the house of God, forever
In the house of God, forever

lördag 20 februari 2010

bara ett konstaterande

det är svårt att vara på flera ställen samtidigt.
trist.drygt.jobbigt..
... men förmodligen ganska bra egentligen, tycker ju egentligen att det är svårt nog att vara 100 procent närvarande på ett ställe ...
men ändå.

perspektiv perspektiv perspektiv

det gäller att ha rätt perspektiv.
det är liksom all för lätt att det blir fel.
fel fel fel.

vad är egentligen viktigast?

det är mycket som upptar min tid.
och jag tar in många många saker varje dag.
tar in mycket och sållar allt för lite.

å ena sidan. å andra sidan.
måsten och borden.
vilja och ovilja.
min och mitt och din och ditt.
val och kval.

yttert ute - är det mycket som är grått, vagt och öppet.

innerst inne - finns ofta svaret. frågan är bara om jag vågar höra det?

det finns mycket att tänka på men lite att egentligen oroa sig över - var det någon klok som sa.

tisdag 9 februari 2010

Att våga hoppa eller inte, det är frågan.

Vissa dagar är det höjden jag hoppar ifrån som skrämmer mig. Att klättra upp för stegen o känna marken under mig gunga. att stå där o se ner. att stå o där o sticka ut hakan. att repa mod och sedan kasta sig ut. ut i det okända.

Andra dagar är det djupet som väntar som skrämmer. jag vet ju vad jag har här ovanför ytan. men jag vet inte vad jag får. vet inte vad som väntar. jag vet inte hur djup det är. tänk om jag slår i botten eller ännu värre tänk om det inte finns någon botten? tänk om luften tar slut? tänk om! vem vet vad som väntar i djupet under mig? vem jag är när jag kommer upp till ytan igen?
"... varken kraften i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen ska kunna skilja oss från GUds kärlek i Jesus Kristus, vår herre."


Men man kan också vända på det. om jag inte hoppar kommer jag aldrig få känna hur det känns att flyga. om jag aldrig hoppar kommer jag aldrig känna hur det känns att andas in ny luft i mina lungor och komma upp och tillbaka som en ny människa. fri, förlåten och älskad.
"... stå fast och stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med de andra
heliga förmår fatta bredden och längden och djupet ... "


bara en vet.
bara en bär.

lördag 16 januari 2010

bara vara

just nu. just här.det är min önskan
bråkar med tiden.
vi tänker lite olika.
försöker tala den tillrätta.
stop.stanna.vänta.bara lite.bara en stund.
men den lyssnar inte.den bara går och går.
och utan att jag vet hur, har ännu en dag gått. ännu en vecka.ännu ett år.
bara så där.
och vad blev det av det?
ganska mycket, kan jag konstatera i efterhand.
men vad kan jag visa upp?
ganska lite är jag rädd för.
men egentligen är det ju inte det som är poängen.
poängen är att jag vet att saker har skett, saker som betytt mycket.
saker som varit roliga.saker som varit jobbiga.saker som varit lärorika.saker som varit nödvändiga och också onödiga. saker som varit synliga men kanske också mest osynliga.
vänskap.steg i tro.viktiga beslut.nya upplevelser och nya erfarenheter. sånt som man inte kan ta på, men som är lika sant och viktigt för det.
kanske behöver man inte tycka lika. kanske måste man bara hitta ett sätt att förhålla sig till varandra. det jobbar vi på, jag och tiden. jobbigt men också spännande.allt kan hända(!)