när jag blir stor ..

.. kanske jag kommer att bli.. astronaut, konditor, advokat, sjuksköterska, brandkvinna, balettdansös, ambassadör, pianolärare, SO-lärare eller kanske syslöjdslärare. eller varför inte dokumentärfilmare, byggare, trädgårdsmästare, målare eller skomakare. eller kanske pilot, eventarrangör, översättare, fredsmäklare, projektledare, kläddesigner, journalist, läkare, provsmakare, bonde, manusförfattare, skådespelare, violinist, lokförare, personalvetare, socialminister, fotograf, hästskötare. eller kanske nåt helt annat.

man kan säga att mycket återstår att se.

jag känner igen mig i dig.

jag känner igen mig i dig. i ditt leende. i ditt skratt. i din vänlighet. i din förmåga att visa hänsyn och ta ansvar. i din duktighet.

jag känner igen mig i att vilja vara vän med alla. att inte vilja vara till besvär. att vilja och ta ansvar för att alla ska trivas. att styra upp och fixa och trixa och dona och ordna. så var jag innan. - så är jag fortfarande men inte lika mycket- så var jag innan jag fann mig själv, fallandes ner i tomma intet, landandes hårt hårt mot marken, med ont ont i hela kroppen och inget ljus fanns utan bara mörker som omslöt.
det var min kropps-, mitt huvuds- och mitt hjärtas gemensamma krafter som fick mig att till slut förstå. eller som rättare sagt, tvingade mig att förstå och så småningom - trevande fick jag lära mig att lägga ner, lära om och göra annorlunda.

jag ser på dig och tänker att jag är inte som du längre. vet inte om det är bra eller dåligt - vet inte ens om man kan tänka så - men jag vet att vi är olika och jag behöver inte vara som du längre. orkar inte, kan faktiskt inte. och innerst innerst inne vill jag ju egentligen inte det heller.

bra dagar har jag inga problem med det. bar dagar ser jag våra olika styrkor och svagheter och jag ser hur vi kompletterar varandra. men andra dagar är det svårare. då är det en börda jag bär, en sorg.
en sorg som sakta håller på att bli en lättnad.


en lättnad över vetskapen och upplevelsen av att vi är skapade till så mycket mer än vad vi vet om själva.

jag känner igen mig i dig.

torsdagkväll.

ikväll nynnar jag på bo kaspers och loney dear. hela huset är tyst och jag smyger omkring-  vattnar blommor, packar, plockar, pysslar och sorterar. så kan det va! den bästa tiden är nu- jaha där ser man, NU klockan 00.17..! tänker på trasiga familjerelationer, på barn utan föräldrar, på föräldrar utan barn och på barn och föräldrar som har varandra - i ömsesidigt glädje eller förtret (eller hur man nu ska säga). känner mest bara för att gråta. salta tårar rinner nerför min kind för allt jag inte kan rädda. ..tur att nån annan har tagit allt det där på sig. ganska mycket maktlös kan man känna sig ändå, fast man hoppas hoppas hoppas på att nån har koll..

Hon är så söt när hon sover - bo kaspers

Själv har jag inte fått mig en blund
Det är den bästa av gåvor
Att kunna sova lugnt

Hon är så söt när hon vaknar
När hon sträcker ut sig som en katt
Och säger att hon nu saknar
Det som hon drömt inatt

Hon är så söt när hon rodnar
När hennes kinder snabbt ändrar färg
Så söt när hon frågar,
om jag kan tänka mig

Hon är så söt när hon säger
Jag tror jag stannar kvar i sängen hela dan
När hon säger att det bästa med mig är
Att jag är likadan

Men jag har börjat fundera
Det här känns nästan alldeles för bra
Det kommer aldrig fungera
Det är så det brukar va'

hjärtat i halsgropen

en förunderlig grej, det där hjärtat
man kan ibland undra hur det fungerar. ja till och med om det fungerar
att det fungerar är i alla fall bokstavlig talat livsviktigt. det är i alla fall klart.

konstigt är det.
ibland så nära, att jag känner varje slag och rörelse i mitt bröst. så nära att det nästan känns som om det är på väg att hoppa ut. så nära att det nästan bränns. så angeläget att inte orden räcker till.
men ibland också så långt borta, att jag blir rädd för mig själv. skäms för att jag inte berörs. skäms över min likgiltighet. skäms över min brist på empati. ibland så långt bort att det känns som om jag tappat bort det. eller ialla fall tappat kontakten med det.
konstigt är det.

en ny magkänsla

ikväll andas jag ut min svaghet och andas in din frihet.
din närvaro fyller mina lungor, ja ända ner i magsäcken känner jag din närvaro.
en ny magkänsla infinner sig - en bra magkänsla!

sedan klappar du på mitt hjärta. som jag längtat efter att få känna så!
varsamt men tydligt frågar du om du får komma in. varsamt men tydligt lär du mig att känna igen dina tilltal.

trevande, förväntansfull och fri svarar jag ja.
ikväll andas jag ut min svaghet och andas in din frihet.

idag för ett år sen

idag för ett år sen hade jag ingen aning.
idag för ett år sen skruvade jag ner sängben och vägghyllor.
idag för ett år sen packade jag flyttlådor och torkade ur köksskåp.
utan att ha den blekaste aning om vad som skulle hända sen.
idag - ett år senare skruvar jag upp andra hyllor.
idag - ett år senare flyttar jag soffar, rensar ogräs på framsidan och lagar mat med nya vänner.
så det kan bli!

på vinden finns mycket som kan vara bra att ha

... men också mycket mycket skitgrejer.ha! som gamla träslöjdsgrejer och gamla proslinsfigurer - träslöjd var aldrig min starkaste ämne och porslinsfigurer har man tydligt alltid alldeles för mycket av.


inser att jag är ganska bra på att spara. mindre bra på att rensa ut och slänga. tur att det finns tid och utrymme för båda. en tid för att spara. en tid för att kasta. en far som säger spara. en mor som säger kasta. och så jag i mitten.

men åter till fynden! två olika hyllor, en gjord av pappa (!) och en gammal gammal som ingen vet vems det är.men som nu är min! har också hittat mammas gamla pärmar om mösterpassning och olika typprover. mycket bra att ha!

sen finns det också sånt som tar tag i en lite mer. som en massa gamla skrivböcker. fyllda med stora och små vardagshändelser, bestyr, bekymmer och funderingar från förr. och nyss!
förr ja. vissa saker känns som igår, ja som alldeles nyss. och jag undrar - har inget förändrats? sen vänder jag blad och andas ut. jo, mycket är annorlunda nu. mycket har hänt!
en del saker som var viktiga då har förlorat sin betydelse.jag skakar på huvudet och drar på munnen åt mina funderingar. och jag ba och hon ba och sen så och då-då...
andra saker bränner fortfarande och blottar sår som jag har förträngt. just det, det va då.  det var då hjärtat gick i tusen bitar. det var då ambulansen kom och ovissheten och maktlösheten tog över allt. det var då, drömmar formades och beslut togs som jag fortfarande lutar mig på. det var då. och nu är nu.

då och nu och allt däremellan. tacksamhet.lättnad.sorg.glädje och vemod.
och en visshet om att någon håller allt i sin hand!