ibland!

ibland överraskar jag mig själv och är riktigt riktigt modig.
som när jag vågar ställa de frågor högt som ligger och gnager på insidan.
ibland överraskar jag mig själv och blir riktigt riktigt förbannad.
som när pboten är ett faktum och allt jag vill är att svära. faaaan.
och ibland- ibland överraskar jag mig själv och gör värsta rycket.
det händer inte superofta men har man köpt dyra träningsskor så finns det inget alternativ.

är glad för det.
är glad över att jag får vara med och upptäcka nya sidor av mig själv.
att jag kan.
ALLT jag kan!

söndagsvila

idag vilar jag.

låter måstena vara för några timmars paus.

låter tankarna komma o gå o ger kroppen lite återhämtningstid. 

(till)låter mig själv att inte skynda iväg.

(till)låter mig själv att stanna kvar och att sitta still. 

 

just nu är det tid för att stanna. 

just så är det.

får påminna mig själv om det ganska ofta. 

det kliar i bena och sticker i fingrarna. 

huvudet längtar bort men hjärtat längtar mest hem.

tid för att lära. lära om. lära rätt. lära nytt. 

jag är en sån som gråter

japp. jag e en sån där som gråter till filmer och som tycker att vissa saker är hemska. fruktansvärda. kan vara både bra och tänkvärda. men också helt sjuka! jag är en sån som liksom måste reagera högt minst sju gånger och gråta minst 7 gånger sjuttio tårar för att jag ens ska ha en möjlighet att ta mig upp och ur soffan. bort från filmen. och tillbaka till min verklighet. som inte kommer vara densamma igen.  jag är som många andra tror jag, tycker att mycket av det som visas på tv och film är strunt. och slöseri med tid. vill liksom inte se något som jag inte vet är bra - värt min tid på ett eller annat sätt. låter kanske pretto men det är inte alls så jag menar - och om detta kan man tycka helt olika - jo jag vet, men det vara inte den tråden jag ville skriva om nu. 
ikväll har jag sett "el secreto de sus ojos". se den!    

första spiken i väggen

.... är alltid knepigast. resten är ganska lätt!

hänger smycken i ramar

på vita väggar som nyss gapat tomma

som oskrivna blad i en bok

som en rymd utan slut

som en fjäril som vill ut.

nu glittrar och sprakar det i tusen färger

ett nystartat och neverending projekt!

skrattar och ler - fånigt och härligt på samma gång!

ungefär som livet - om man bara vågar slå första spiken i väggen!

 

om att slänga nyckeln till bakdörren och istället ta emot

Jag är väldigt bra på att spara på saker. men väldigt dålig på att slänga och sortera ut. tänker att mycket kan vara bra att ha. någongång. eventuellt. kanske i framtiden.
överlevnadsinstinkt?
jag är väldigt bra på att fly och mindre bra på att stanna när det är något jag inte förstår.
likaså är jag väldigt bra på välja vilka situationer jag utsätter mig för och vilka personer jag vill vara med och också ganska bra  på att undvika sånt och sådana som inte är mig till "fördel".
jag är ganska bra på att välja vad jag säger och till vem jag säger det och väldigt bra på att inte säga för mycket till dem jag inte vet var jag har.
självbevarelsedrift?
jag är också väldigt bra på att göra upp planer och fundera på vad saker skulle kunna bli. men mindre bra på att kasta mig ut i nuet och leva just precis här och nu - just nu.

Främst, är jag väldigt bra på att vilja klara mig själv - alldeles själv. vara helt oberoende av andra. helt solo, klara allt. ensam är stark, eller? en sak är i alla fall säker, rädslan för att bli ensam - den är stark.

Och så lägger jag mig ner på kvällen i min säng, knäpper händerna och ber en bön om att få lära mig vad kärlek är - på riktigt bli drabbad. erkänner min egen ofullkomlighet och svaghet och ber om att få lära mig ge och ta emot. Morgonen kommer, jag rusar ner för trappen och sen och stressad som vanligt. möts av ett leende och besvarar det med grimas. får en färdigbredd macka i hand och hälsning om en god dag och det enda jag kan tänka är, låt mig va. låt mig få sura i fred. låt mig få skylla mig mig själv och hungrig rusa iväg till bussen. jag klarar mig själv ... eller?

sådan är jag. och ganska många med mig tror jag.

kvällen kommer och återigen knäpper jag mina händer. gud lär mig vad kärlek är - på riktigt bli drabbad. lär mig att slänga nyckeln till bakdörren i sjön - att sluta göra upp ifall-om-att-planer och istället lära mig, att just nu - ta emot.
amen.

om att gå i tro!

jag går i tro!
tänker att det får bära eller brista!
och tänk att man blir lika förvånad var gång det bär! det e liksom lättare att tro att det ska brista på någe sätt...
men när man väl vågar, när man släpper taget och slutar klamra sig fast vid sin egen oförmåga, sina egna kval och tvivel. när man får känna luft under sina vingar. ja när man kan konstatera; att idag har jag varit modig!
... kan rekommendera den känslan!

"frågan är inte hur mycket en människa kan bära utan vem/vad som bär en människa" m.hallenius.
bra sagt.

- om att vara buren! /hälsningar en lättad, lite mindre rädd och lite mera stolt en!

jag delar yosofines längtan!

jag längtar efter ett nytt år. ett gott nytt år.
ett nytt år med nya drömmar. ett nytt år med ny kraft och energi. ett nytt år med nya möjligheter! med nya ideér och sprudlande kreativitet. ett nytt år med olika situationer som jag inte ens i min vildaste fantasi kan föreställa mig. (läskigt att säga det högt eftersom det liksom blir så verkligt när man gör det och det värsta -när man väl sagt det högt kan man inte heller ta tillbaka det!)
jag längtar ett nytt år med goda möten. jag längtar efter fördjupade relationer med nära och kära.
jag längtar efter att bli mer jesuslik. jag längtar efter att få börja om. börja på ny kula. få vända blad och börja på ett nytt ark. jag vet, jag är samma jag och måndag kommer alltid vara måndag men ändå. jag hoppas och jag längtar efter allt vad det nya året kommer att innebära! (nu sa jag det igen-högt. känner på mig att jag kommer jag få äta upp det här! men, so may be iså fall!)